I skuggan av det forna östblockets implosion och det stora tillsynes oåterkalleliga europeiska integrationsprojektet förändrades hela det svenska sättet att se på hot och risker i omvärlden. Århundraden av krig var förbi, Europa hade tagit steget in i en säkerhetsgemenskap där våld mellan stater inte bara var osannolikt utan otänkbart.
Balkan var en annan sak, men det var en övergående anomali och dessutom rätt långt borta. Också Georgien och Krim betraktades av många som anomalier, som avvikelser från en normalbild som det gällde att så snabbt som möjligt återupprätta. Men där någonstans började önsketänkandet till sist brista sönder. 2014 blev den sista sommaren för tron på en europeisk säkerhetsordning som gjort upp med historien.
Wilhelm Agrell, född 1950 i Uppsala, är svensk säkerhetspolitisk forskare, skribent och författare. Efter militärtjänsten tog han värvning som FN-soldat och tjänstgjorde vid Suezkanalen 1973–74. Efter ett antal år i den svenska underrättelsetjänsten skrev han sin doktorsavhandling i historia om de svenska planerna på att utveckla kärnvapen på 1950- och 60-talet. 2006 blev han professor i underrättelseanalys vid Lunds universitet. Förutom en lång rad fackböcker har han skrivit reportage, skönlitteratur och ungdomsromanerna Dödsbudet och Desertwalker.
Wilhelm Agrell har under mer är trettiofem år varit en återkommande kritisk kommentator av svensk utrikes- och försvarspolitik med ett speciellt gott öga till den offentliga lögnen i dess många över tiden växlande former.

More by Wilhelm Agrell